Göteborgs skolresultat går åt fel håll. Samtidigt läggs mindre skolor ned, nya stora skolenheter byggs och allt mer av skolans resurser riskerar att bindas i lokaler. I en debattartikel i Göteborgs-Posten pekar Liberalernas kommunalråd Axel Darvik på ett vägval för Göteborg: skolan måste åter sätta kunskapen och undervisningen först.
Det finns siffror som borde förändra en politisk diskussion.
Göteborgs Stads egna preliminära resultat visar att 76,6 procent av eleverna i årskurs 9 är behöriga till gymnasiet 2026. Året före var motsvarande andel 79,5 procent. På ett år har gymnasiebehörigheten alltså minskat med 2,9 procentenheter. Samtidigt är niornas genomsnittliga meritvärde oförändrat på 223,6. Förvaltningen konstaterar att många av de elever som inte når gymnasiebehörighet saknar godkänt betyg i matematik, trots godkända betyg i övriga ämnen.
Resultaten är preliminära och varierar mellan Göteborgs omkring 50 högstadieskolor. Men riktningen är ändå tydlig nog för att tas på största allvar.
För bakom varje procenttal finns elever. En ung människa som lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet får en betydligt smalare väg vidare till utbildning, arbete och egen försörjning.
Det är där diskussionen om Göteborgs skolor måste börja.
Axel Darvik: Kunskapen måste tillbaka i centrum
I debattartikeln ”Trivsel har alltför länge varit viktigare än kunskap i Göteborgs skolor”, publicerad i Göteborgs-Posten den 22 augusti, beskriver Axel Darvik (L) resultaten som en väckarklocka för Göteborg.
Hans poäng är större än själva nedgången. Medan Göteborg går bakåt har gymnasiebehörigheten enligt Darvik ökat i både Stockholm och Malmö. Det visar att utvecklingen inte bara kan förklaras med yttre omständigheter. Hur en kommun leder, organiserar och prioriterar sin skola spelar roll.
Läs Axel Darviks debattartikel i Göteborgs-Posten
För Liberalerna är utgångspunkten enkel. En skola måste vara trygg. Elever behöver vuxna som ser dem, goda relationer och en miljö där de vågar lära och utvecklas.
Men tryggheten är inte ett alternativ till kunskap. Den ska skapa förutsättningarna för kunskap.
Det är också därför den nuvarande utvecklingen väcker frågor långt utanför själva betygsstatistiken. När resultaten sjunker behöver politiken pröva varje större beslut mot samma fråga: hjälper detta fler elever att lyckas i skolan?
Där blir Göteborgs pågående förändring av skolorganisationen central.
När resultaten sjunker kan inte lokalerna bli viktigare än undervisningen
Göteborg står samtidigt inför en kraftig förändring av elevunderlaget. Färre elever betyder att kommunen måste anpassa sin skolorganisation. Det är i sig inget märkligt. Det vore oansvarigt att behålla stora mängder tomma skolplatser för sakens skull.
Problemet är hur förändringen görs.
Axel Darvik pekar i sin debattartikel på en politik där mindre skolor läggs ned samtidigt som nya stora skolenheter byggs. I Göteborg pågår 29 utredningar om förändringar av skolenheter och den nya lokalbehovsplanen pekar enligt GP på att omkring 1 500–2 000 skolplatser behöver försvinna för att få bättre balans mellan antalet elever och skolornas kapacitet. Samtidigt driver staden vidare stora nyinvesteringar.
Det är här skolresultaten och lokalpolitiken hänger ihop.
Skolans pengar är inte obegränsade. Ju större del som går till hyror, kapitalkostnader och nya byggnader, desto mindre blir utrymmet för lärare, speciallärare, elevhälsa, läromedel och stöd i klassrummet.
Enligt uppgifterna som Axel Darvik lyfter väntas grundskolans hyreskostnader öka från ungefär 1,65 miljarder kronor till omkring 2,3 miljarder kronor fram till 2036. Hans slutsats är därför att större nybyggnationer och kapacitetsökningar måste kunna pausas och omprövas när elevprognoserna förändras.
Det är inte ett argument mot bra skolbyggnader. Barn och lärare ska självklart ha moderna, ändamålsenliga och trygga lokaler.
Men byggnaden är ett verktyg för undervisningen. Inte tvärtom.
När gymnasiebehörigheten faller måste därför frågan vara vad som ger störst effekt för eleverna. En ny stor skolbyggnad? Eller fler skickliga lärare, bättre matematikundervisning, mindre undervisningsgrupper och tidigare stöd?
Göteborgs Stad pekar själv på behovet av att stärka undervisningens kvalitet, inte minst i matematik, och betonar att utvecklingsarbetet ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Där finns en viktig gemensam utgångspunkt. Resurserna måste i högre grad nå undervisningen.
Trollängsskolan visar att en skola är mer än en byggnad
Diskussionen om skolorganisation riskerar annars att bli alltför teknisk. Elever blir platser. Skolor blir fastigheter. Klasser blir kapacitet.
Men en fungerande skola består av något som är svårare att skriva in i ett kalkylblad: relationer, kontinuitet, erfarenhet och tillit.
Det blev tydligt i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 23 augusti från Kristin Hedberg, representant för en föräldragrupp från den nedlagda Trollängsskolan.
Föräldrarna beskriver hur de efter beskedet om nedläggningen försökte skapa trygghet inför barnens övergång till Askimsskolan. Enligt deras artikel fick familjerna besked om att klasserna skulle hållas samman och att barnen skulle få behålla sina lärare. Bara dagar före skolstart ändrades förutsättningarna, enligt föräldragruppens beskrivning, och elever skulle i stället delas upp i befintliga klasser.
Läs föräldragruppens debattartikel om Trollängsskolan i GP
Det är föräldrarnas bild av vad som hänt. Men deras berättelse sätter fingret på något som är viktigt även i den större skoldebatten.
En välfungerande verksamhet går inte automatiskt att flytta genom att flytta elever och personal.
En klass är inte bara ett antal barn. Ett lärarlag är inte bara ett antal tjänster. När en skola förändras eller stängs påverkas sammanhang som har byggts upp under lång tid.
Just därför måste Göteborg vara varsamt när skolorganisationen görs om.
Det betyder inte att ingen skola någonsin kan stängas. När elevantalet minskar kan förändringar vara nödvändiga. Men det betyder att fungerande och efterfrågade skolor har ett värde som måste vägas in – och att storskalighet aldrig får bli ett mål i sig.
Liberalerna tar sin utgångspunkt i samma syn på skolan: kunskap och möjligheter ska stå i centrum, med mindre undervisningsgrupper, stärkt elevhälsa, bättre stöd och bättre förutsättningar för lärarna.
Göteborg behöver lägga kraften där den gör störst skillnad
Det är när man lägger samman de senaste veckornas uppgifter som bilden blir tydlig.
Göteborg har fallande gymnasiebehörighet. Förvaltningen ser behov av att stärka undervisningen. Elevantalet minskar. Lokalkostnaderna stiger. Samtidigt förändras skolstrukturen i stor skala, med nedläggningar av mindre skolor och investeringar i nya större enheter.
Det är inte fyra separata frågor.
De handlar alla om samma prioritering: vad ska Göteborgs skolor använda sin kraft och sina resurser till?
För Liberalerna är svaret kunskap.
Det betyder ett tydligare pedagogiskt ledarskap och undervisning som bygger på forskning och beprövad erfarenhet. Det betyder lärare som får mer tid att undervisa och mindre administration. Det betyder stöd som sätts in tidigt när en elev börjar halka efter – inte när problemen redan hunnit växa sig stora.
Och det betyder att skolans fastighetsplanering måste underställas skolans uppdrag.
När elevkullarna minskar finns dessutom en möjlighet. Göteborg kan använda utvecklingen till mindre undervisningsgrupper, lugnare skolmiljöer och större närhet mellan elever och lärare.
Det vore en betydligt bättre ambition än att först bygga större och därefter lägga ned fungerande skolor för att fylla de nya byggnaderna.
Axel Darviks debattartikel landar därför i en fråga som är större än både enskilda skolor och enskilda byggprojekt.
Vilken skola vill Göteborg ha?
En skola där organisationen och fastigheterna styr verksamheten – eller en skola där varje beslut börjar med elevernas möjlighet att lära?
När nästan var fjärde niondeklassare inte når gymnasiebehörighet borde svaret vara självklart.
Göteborg behöver färre prestigeprojekt och mer kraft i klassrummet.
Trygghet ska prägla skoldagen. Elever ska trivas och känna tillit till sina lärare.
Men skolans stora löfte till varje barn är större än så.
Det är kunskapen som öppnar dörrarna till framtiden.
Det är därför Liberalerna sätter skolan först.
FAQ – Göteborgs skolresultat och skolpolitik
Hur stor andel av Göteborgs niondeklassare är behöriga till gymnasiet 2026?
Göteborgs Stads preliminära resultat visar att 76,6 procent av eleverna i årskurs 9 är behöriga till gymnasiet 2026. Föregående år var andelen 79,5 procent. Resultaten fastställs slutligt i SCB:s officiella statistik i september.
Vad säger Göteborgs Stad om de sjunkande resultaten?
Grundskoleförvaltningen konstaterar att många elever som saknar gymnasiebehörighet inte har godkänt i matematik trots godkända betyg i andra ämnen. Förvaltningen förstärker därför utvecklingsarbetet inom matematik och undervisningskvalitet.
Varför vill Axel Darvik ompröva nya stora skolprojekt?
Darvik menar att Göteborg inte bör bygga ny och dyr skolkapacitet samtidigt som elevantalet minskar och andra skolor riskerar att läggas ned. Han vill att investeringarna prövas utifrån hur de påverkar resurserna till undervisningen och elevernas kunskapsresultat.
Vad visar debatten om Trollängsskolan?
En föräldragrupp beskriver i GP hur förändringen efter Trollängsskolans nedläggning skapat oro när tidigare besked om sammanhållna klasser och lärare enligt gruppen ändrades strax före skolstart. Debattartikeln illustrerar hur organisatoriska beslut också påverkar kontinuitet och trygghet för elever.
Vad vill Liberalerna prioritera i Göteborgs skolor?
Liberalerna vill prioritera kunskap, studiero, skickliga lärare, mindre undervisningsgrupper, tidiga stödinsatser och resurser som når undervisningen.
Interna länkar:
Externa länkar:
Göteborgs Stad: 76,6 procent av Göteborgs nior är behöriga till gymnasiet
Axel Darvik i GP: Trivsel har alltför länge varit viktigare än kunskap i Göteborgs skolor
GP: Skolornas hyreskostnad skenar – tusentals platser måste bort